Berättelser om kyrkor i Göteborgs stift
lista / karta Göteborgs kommun
Härlanda kyrkoruin
Berättelser om kyrkor
i Göteborgs stift
lista
Härlanda kyrkoruin
Härlanda kyrka hade sitt namn från en gammal kyrkbyn som på 1470-talet nämns som Herlandæ by.
Ruinen låg länge dolt och bortglömt i ett röse till den återupptäcktes 1925 i samband med att man sänkte använda ett stenröse som fyllnadsmaterial vid rörläggning i gatunätet.
De framgrävda och restaurerade lämningarna visar att kyrkan var ganska liten, och bara bestått av ett långhus med ett rakslutet kor, byggt under första hälften eller mitten av 1100-talet.
Det var Gustav Vasa som 1528 beordrade att kyrkan kallad Sankt Olof kyrka, och som hörde under Skara stift skulle rivas, och att Härlandaborna skulle ha sin kyrkogång i staden.
I ett brev förklarade han att kyrkan låg onödigt nära staden, och att det därför fanns risk för att fienden vid ett anfall skulle komma att använda sig av kyrkans som befästning. Sten och tak skulle i stället användas till byggandet av en ny kyrka inne i Nya Lödöse, i det område som i dag är stadsdelen Gamlestaden. Bara knappt 20 år senare flyttades staden ut till trakterna kring Älvsborgs slott, vid nuvarande Älvsborgsbrons södra brofäste.
Först drygt 100 år efter Gustav Vasa bildade det som idag är staden Göteborg - men det är en helt annan historia.
När ruinen utgrävdes och restaurerades 1925 påträffades inslag av fint bearbetad och kvaderhuggen gråsten i byggnadens nedre murskift, något som anses vara helt unikt för landskapet. Detaljer i stenbehandlingen, portarnas placering liksom nischerna har likheter med ett par kyrkor på norska Östlandet från 1100-talet, och troligt är att influenserna liksom kyrkans byggherrar kom därifrån. Området här kom ju inte under svensk bettinning förrän under 1200-talet.
Ruinen låg länge dolt och bortglömt i ett röse till den återupptäcktes 1925 i samband med att man sänkte använda ett stenröse som fyllnadsmaterial vid rörläggning i gatunätet.
De framgrävda och restaurerade lämningarna visar att kyrkan var ganska liten, och bara bestått av ett långhus med ett rakslutet kor, byggt under första hälften eller mitten av 1100-talet.
Det var Gustav Vasa som 1528 beordrade att kyrkan kallad Sankt Olof kyrka, och som hörde under Skara stift skulle rivas, och att Härlandaborna skulle ha sin kyrkogång i staden.
I ett brev förklarade han att kyrkan låg onödigt nära staden, och att det därför fanns risk för att fienden vid ett anfall skulle komma att använda sig av kyrkans som befästning. Sten och tak skulle i stället användas till byggandet av en ny kyrka inne i Nya Lödöse, i det område som i dag är stadsdelen Gamlestaden. Bara knappt 20 år senare flyttades staden ut till trakterna kring Älvsborgs slott, vid nuvarande Älvsborgsbrons södra brofäste.
Först drygt 100 år efter Gustav Vasa bildade det som idag är staden Göteborg - men det är en helt annan historia.
När ruinen utgrävdes och restaurerades 1925 påträffades inslag av fint bearbetad och kvaderhuggen gråsten i byggnadens nedre murskift, något som anses vara helt unikt för landskapet. Detaljer i stenbehandlingen, portarnas placering liksom nischerna har likheter med ett par kyrkor på norska Östlandet från 1100-talet, och troligt är att influenserna liksom kyrkans byggherrar kom därifrån. Området här kom ju inte under svensk bettinning förrän under 1200-talet.