Berättelser om kyrkor i Göteborgs stift
lista / karta Kungälvs kommun
Marstrands kyrka
Berättelser om kyrkor
i Göteborgs stift
lista
Marstrands kyrka
Marstrand har anor från tidig medeltid, men kyrkan är den enda byggnad som finns kvar från tiden före år 1500. Det är dock bara yttermurarna och strävpelare som är medeltida. Kyrkan präglas i stället av en genomgripande ombyggnad som skedde i början av 1800-talet.
Enligt vissa uppgifter ska den första kyrkan på Marstrand, byggd i trä år 1138 ha uppförts av den norske kungen Harald Gille.
Något senare – kanske under slutet av 1200-talet eller omkring 1300, byggdes den nuvarande kyrkan som en del av ett franciskanerkonvent, och har troligen samtidigt tjänstgjort som församlingskyrka för Marstrands församling.
Påve Nicolaus IV avfattade 1291 ett brev där löfte gavs om fyrtio dagars avlat åt var och en som för bön och syndabekännelse på vissa bestämda dagar vallfärdade till bland annat franciskanerkonventet i Marstrand.
Där omnämns en speciellt Sankt Göransbild, och säkerligen fanns det i den medeltida klosterkyrkan också ett Maria-altare, eftersom kyrkan var helgad åt den heliga jungfrun.
Själva konventet låg söder om kyrkan, och var troligen av trä, emedan kyrkan som då saknade torn alltså byggdes i sten.
Våren 1532, under det förenade lübeska och danska korståget mot Christian II som försökte återta sina förlorade riken, kom en dansk-tysk eskader till Marstrand i ett försök att fånga kungen, som dock hunnit fly platsen. Det uppges att eftersom det var kallt gav sig trupperna på konventsbyggnaderna som de rev och använde som bränsle. Dock är det inte troligt att de eldade upp hela konventanläggningen. Förmodligen användes de kvarstående byggnaderna sedan till stadens inrättningar som hopsital, skola och rådhus.
Det fanns vid tidpunkten för den dansk-tysk eskaders besök bara en munk kvar på platsen. Konventet upphörde alltså redan fem år innan Christian III avskaffade klosterveksamheten i Danmark och Norge. Kyrkan fick dock stå kvar eftersom den också fungerade som sockenkyrka.
Tornet som liksom sakristia och vapenhus tillkom under 1500-talet, skadades flera gånger av bränder under 1600-talet, och fick vid de reparationer som då följde sitt nuvarande utseende.
Författaren Verner von Heidenstam har skrivit om ett dramatiskt skede i kyrkans historia. Det var när den Norske ståthållaren Ulrik Fredrik Gyldenlöwe, som var kung Christian V´s halvbror, på 1670-talet hade återerövrat den tidigare Norska staden Marstrand.
Han befallde kyrkoherden Fredrik Bagge att hålla Te Deum, men i stället för att läsa bönen för konung Kristian och hans segrande här, bad han för Sverige och svenskarnas kung. Kyrkoherden blev därför fängslad. Han fördes direkt till fästningen där Bagge dömdes till döden för sitt trotts. Domen verkställdes dock aldrig, utan kyrkoherden fördes till Norge där han sattes på fästning. Så småningom återvände Bagge till Sverige där han utnämndes till prost 1682, och som belöning fick Solberga socken som prebende.
När han avled 1713 begravdes han i sakristian i Marstrands kyrka. Ett epiotafum över kyrkoherden och hans hustru Elisabeth finns under läktaren.
En större renovering av kyrkan genomfördes i början av 1800-talet. Bland annat revs hela takkonstruktionen och ersattes med den nuvarande, samtidigt som inredningen förnyades helt och fick en klassicistisk utformning. Man återanvände bara enstaka delar av inredningen - som predikstol och två slutna bänkrum.
Vid en reparation i mitten av 1990-talet byttes golvteglet från 1807 ut, och man lyfte då samtidigt upp flera av de äldre gravhällarna ur golvet och placerade dessa i vapenhusen.
Krucifixet ovanför altaret är från 1400-talet, och själva Kristusfiguren är troligen ett nederländskt arbete. Krucifixet har varit placerad på olika ställen i kyrkan, och har säkerligen ursprungligen funderat som triumfkrucifix i den äldre triumfbågeöppningen.
Krucifixet flankeras av två träskulpturer föreställande evangelisterna Matteus och Johannes med sina respektive attribut. Figurerna var ursprungligen placerade på predikstolen.
Tidigare ägde Marstrands kyrka en värdefull altartavla med vackra blomstersniderier skapad i slutet av 600-talet av Nils Läse, som var lärjunge till den kände kyrkokonstnären Marcus Jäger. Tavlan hade också målningar skapade av Erik Grijs, och finns nu i Tegneby kyrka på Orust.
Korfönstrets glasmålningar är ritade av arkitekten Axel Lindgren och är en gåva från 1912.
Dopfunten skänktes till kyrkan 1912, men dopfatet i mässing ät troligen av tysk tillverkning från omkring år 1500.
Votivskeppet är en modell av marinens korvett Norrköping, som har anknytning till Marstrand. Efter sin egentliga tjänstetid låg den under nära 30 år förlagd till Marstrand som logementsfartyg för Skeppsgossekåren. Är man observant ser man att fartyget för unionsflaggan, detta eftersom hon aldrig seglade under annat flagg.
Söder om kyrkan finns en äldre kyrkogård, men har inte använts på länge. Begravningar upphörde 1873, med undantag för familjegravar.
De flesta gravstenar är från 1800-talet, men uppställd mot korets södra mur står en gravsten med en nästan oläsligt text, som tydligen är på tyska, med rester av en vapensköld synlig nertill. Denna sten dateras till 1600-talet.
Från detta århundrade och under 1700-talet var kyrkogården liksom kyrkan i väster, norr och öser omgärdad med en stenmur och ett antal stigluckor. I söder avgränsades kyrkogården av en hospitalsbyggnad.
På kyrkogården fanns också tidigare ett så kallat benhus. alltså en liten byggnad när man förvarade benen från de gravar som återanvändes. Behovet av gravplatser var stort speciellt i mitten av 1600-talet när en epidemi härjade på ön.
Numera ligger Marstrands begravningsplats på Koön, på andra sidan sundet.
I södra delen av begravningsplatsen finns ett kapell som uppfördes 1939, och som hade ritats 10 år tidigare av arkitekt Axel Forssén i Göteborg.
Vid sydändan av begravningsplatsen på Koön finns en sten rest över stupade utländska marinsoldater som begravdes här 1916. Texten på stenen lyder: ”Fosterlandet / Ditt blod krävde / Nordsjöslaget / sommaren år 1916 / Vila nu i fred / uti främmande / land.”
Ett stycke utanför begravningsplatsen, intill vägen mot samhället finns en sten över stupade danskar från Gyldenlövestriden 1677.
Enligt vissa uppgifter ska den första kyrkan på Marstrand, byggd i trä år 1138 ha uppförts av den norske kungen Harald Gille.
Något senare – kanske under slutet av 1200-talet eller omkring 1300, byggdes den nuvarande kyrkan som en del av ett franciskanerkonvent, och har troligen samtidigt tjänstgjort som församlingskyrka för Marstrands församling.
Påve Nicolaus IV avfattade 1291 ett brev där löfte gavs om fyrtio dagars avlat åt var och en som för bön och syndabekännelse på vissa bestämda dagar vallfärdade till bland annat franciskanerkonventet i Marstrand.
Där omnämns en speciellt Sankt Göransbild, och säkerligen fanns det i den medeltida klosterkyrkan också ett Maria-altare, eftersom kyrkan var helgad åt den heliga jungfrun.
Själva konventet låg söder om kyrkan, och var troligen av trä, emedan kyrkan som då saknade torn alltså byggdes i sten.
Våren 1532, under det förenade lübeska och danska korståget mot Christian II som försökte återta sina förlorade riken, kom en dansk-tysk eskader till Marstrand i ett försök att fånga kungen, som dock hunnit fly platsen. Det uppges att eftersom det var kallt gav sig trupperna på konventsbyggnaderna som de rev och använde som bränsle. Dock är det inte troligt att de eldade upp hela konventanläggningen. Förmodligen användes de kvarstående byggnaderna sedan till stadens inrättningar som hopsital, skola och rådhus.
Det fanns vid tidpunkten för den dansk-tysk eskaders besök bara en munk kvar på platsen. Konventet upphörde alltså redan fem år innan Christian III avskaffade klosterveksamheten i Danmark och Norge. Kyrkan fick dock stå kvar eftersom den också fungerade som sockenkyrka.
Tornet som liksom sakristia och vapenhus tillkom under 1500-talet, skadades flera gånger av bränder under 1600-talet, och fick vid de reparationer som då följde sitt nuvarande utseende.
Författaren Verner von Heidenstam har skrivit om ett dramatiskt skede i kyrkans historia. Det var när den Norske ståthållaren Ulrik Fredrik Gyldenlöwe, som var kung Christian V´s halvbror, på 1670-talet hade återerövrat den tidigare Norska staden Marstrand.
Han befallde kyrkoherden Fredrik Bagge att hålla Te Deum, men i stället för att läsa bönen för konung Kristian och hans segrande här, bad han för Sverige och svenskarnas kung. Kyrkoherden blev därför fängslad. Han fördes direkt till fästningen där Bagge dömdes till döden för sitt trotts. Domen verkställdes dock aldrig, utan kyrkoherden fördes till Norge där han sattes på fästning. Så småningom återvände Bagge till Sverige där han utnämndes till prost 1682, och som belöning fick Solberga socken som prebende.
När han avled 1713 begravdes han i sakristian i Marstrands kyrka. Ett epiotafum över kyrkoherden och hans hustru Elisabeth finns under läktaren.
En större renovering av kyrkan genomfördes i början av 1800-talet. Bland annat revs hela takkonstruktionen och ersattes med den nuvarande, samtidigt som inredningen förnyades helt och fick en klassicistisk utformning. Man återanvände bara enstaka delar av inredningen - som predikstol och två slutna bänkrum.
Vid en reparation i mitten av 1990-talet byttes golvteglet från 1807 ut, och man lyfte då samtidigt upp flera av de äldre gravhällarna ur golvet och placerade dessa i vapenhusen.
Krucifixet ovanför altaret är från 1400-talet, och själva Kristusfiguren är troligen ett nederländskt arbete. Krucifixet har varit placerad på olika ställen i kyrkan, och har säkerligen ursprungligen funderat som triumfkrucifix i den äldre triumfbågeöppningen.
Krucifixet flankeras av två träskulpturer föreställande evangelisterna Matteus och Johannes med sina respektive attribut. Figurerna var ursprungligen placerade på predikstolen.
Tidigare ägde Marstrands kyrka en värdefull altartavla med vackra blomstersniderier skapad i slutet av 600-talet av Nils Läse, som var lärjunge till den kände kyrkokonstnären Marcus Jäger. Tavlan hade också målningar skapade av Erik Grijs, och finns nu i Tegneby kyrka på Orust.
Korfönstrets glasmålningar är ritade av arkitekten Axel Lindgren och är en gåva från 1912.
Dopfunten skänktes till kyrkan 1912, men dopfatet i mässing ät troligen av tysk tillverkning från omkring år 1500.
Votivskeppet är en modell av marinens korvett Norrköping, som har anknytning till Marstrand. Efter sin egentliga tjänstetid låg den under nära 30 år förlagd till Marstrand som logementsfartyg för Skeppsgossekåren. Är man observant ser man att fartyget för unionsflaggan, detta eftersom hon aldrig seglade under annat flagg.
Söder om kyrkan finns en äldre kyrkogård, men har inte använts på länge. Begravningar upphörde 1873, med undantag för familjegravar.
De flesta gravstenar är från 1800-talet, men uppställd mot korets södra mur står en gravsten med en nästan oläsligt text, som tydligen är på tyska, med rester av en vapensköld synlig nertill. Denna sten dateras till 1600-talet.
Från detta århundrade och under 1700-talet var kyrkogården liksom kyrkan i väster, norr och öser omgärdad med en stenmur och ett antal stigluckor. I söder avgränsades kyrkogården av en hospitalsbyggnad.
På kyrkogården fanns också tidigare ett så kallat benhus. alltså en liten byggnad när man förvarade benen från de gravar som återanvändes. Behovet av gravplatser var stort speciellt i mitten av 1600-talet när en epidemi härjade på ön.
Numera ligger Marstrands begravningsplats på Koön, på andra sidan sundet.
I södra delen av begravningsplatsen finns ett kapell som uppfördes 1939, och som hade ritats 10 år tidigare av arkitekt Axel Forssén i Göteborg.
Vid sydändan av begravningsplatsen på Koön finns en sten rest över stupade utländska marinsoldater som begravdes här 1916. Texten på stenen lyder: ”Fosterlandet / Ditt blod krävde / Nordsjöslaget / sommaren år 1916 / Vila nu i fred / uti främmande / land.”
Ett stycke utanför begravningsplatsen, intill vägen mot samhället finns en sten över stupade danskar från Gyldenlövestriden 1677.
