Berättelser om kyrkor i Göteborgs stift
lista / karta Göteborgs kommun
Carl Johans kyrka
Berättelser om kyrkor
i Göteborgs stift
lista
Carl Johans kyrka
Carl Johans kyrkan i Majorna i Göteborg ritades av arkitekten vid Överintendentsämbetet Fredrik Blom, som även bland mycket annat ritat Amiralitetskyrkan i Karlskrona och en annan Carl Johans-kyrka i Stockholm, som senare blev känd som Skepphsolmskyrkan.
Han hade när han ritade kyrkan här i Göteborg klara direktiv från kyrkobyggnadskommiten, som bland annat krävde att kyrkan utfördes: "helst efter tyska kyrkans yttre form", samt ”kyrkans mått bör bliva 64 alnar lång och 32 alnar bred invändigt”.
Det var inte den fösta kyrkan i Majorna. I början av 1700-talet hade en kyrklokal inrättats i ett förådshus vid Gamla Varvet, men i övrigt var invånarna i stadsdelen hänvisade till Örgryte kyrka, som var huvudkyrka i pastoratet. I slutet av 1700-talet fick församlingen tillstånd att gurka en materielbod på Mariebergs kyrkogård som provisorisk kyrkolokal, och församlingen kallade sig då också Mariebergs församling. Provisoriumet kom att vara i 40 år.
Torsdagen den 18 november 1824 lades grundstenen till "Den förenade kustförsamlingens kyrka". Församlingen bytte bara fyra år senare namn till Carl Johans församling. Grundstenen lades där det dåvarande altaret senare skulle resas, vid den norra långhusväggen. Och under stenen lades en blylåda i vilket det ”förvarades till minne för Efterverlden Ett Exemplar af allt i Sverige gångbart mynt”.
Våren 1826 påbörjades bygget på allvar och ett par månader senare revs församlingens tidigare kyrka, Mariebergskyrkan. Församlingens gudstjänster hölls under byggtiden i Majornas skolhus, men man stod plötsligt utan gudstjänstlokal efter att skolhuset brunnit ner samma sommar. Enligt traditionen skall då vinden på egendomen Marieberg provisoriskt ha inretts till predikolokal.
Sju murare och sju timmermänn jobbade tillsammans med byggmästare Lönnerberg, och dessutom kallades samtliga församlingsbor till att avlägga dagsverken vid kyrkobygget. Desom uteblev utan giltigt skäl fick betala böter – ”mansperson” 1 Rdr och ”fruntimmer” 32 skilling.
När kyrkan invigdes den första söndagen i advent 1826 var det den första permanenta kyrkan i stadsdelen Majorna.
Interiören var då dock inte färdig. Både altare och predikstol var provisoriska och dessutom var kyrkan inte målad invändigt. Detta skedde först 1840.
Kyrkan var ursprungligen utformad som en centralkyrka, med kyrkbänkarna vända mot kyrkans mitt, och och koret placerat vid den norra väggen. Kyrkan fick dock en mer traditionell utformning i början av 1860-talet när kyrkorummet byggdes om.
Exteriört fick Carl Johans kyrka sitt nuvarande utseende vid sekelskiftet 1900 efter ett ombyggnadsförslag av Göteborgsarkitekten Adrian Crispin Pettersson. Bland annat försågs då tornet med en kopparklädd lanternin.
I Carl Johans kyrkan som fått sitt namn efter kung Carl XIV Johan, finns bland annat en altartavla som ursprungligen fanns i den gamla Varvskyrkan.
Nattvardssilvret har inskriptionen ”Af Carl XIV Johan till Carl Johans Kyrka vid sitt Besök derstädes den 16 juli 1828”. Även en röd mässhake är en gåva av samme kung.
En skulpterad altartavla föreställer Himmelsfärden. Här finns också den gamla 1820 brunna Varvskyrkans altartavla, som troligen är en kopia av en flamländsk målare, eventuellt Anthonis van Dyck, som var elev till Rubens.
1913 skänkte konsulinnan Maria Ekman tre fönster med glasmosaikmålningar till församlingen.Fönstren tillverkades i Stockholm av Neumann & Vogel efter förlagor av konstnären Albert Eldh. Det norra korfönstret avbildar Jesu födelse. Det mellersta fönstret visar den törnekrönte Jesus i ett grekiskt kors och det södra korfönstret framställer Jesu uppståndelse.
Tack vare en donation invigdes ytterligare sex glasmosaikfönster 1932, komponerade av konstnären Albert Eldh. Fönstren utgör en serie med motiv från den svenska kyrkans historia. Fönsterserien börjar på den norra långhusväggen och avslutas på motstående vägg.
Det första fönstret anknyter till Göteborgsområdets historia och visar en bild av biskop Sankt Sigfrid som döper de hedniska göterna vid Orekrypta, vilket enligt berättartraditionen skall vara den plats där Örgryte gamla kyrka är uppförd. Målningen symboliserar också det kristna dopet.
Det andra fönstret visar den kristliga kärleken genom en framställning av Heliga Birgitta som hjälper digerdödens offer.
Det tredje fönstret symboliserar ordet och tron genom en målning där bibelöversättningen överlämnas till Gustav Vasa av bröderna Petri.
Bönen tydliggörs i den fjärde glasmålningen genom Gustav II Adolf som knäböjer vid landstigningen på den Europeiska kontinenten.
Det femte fönstret visar en sjömanspräst som delar ut nattvarden till en skara väderbitna sjöfarare, och det sista fönstrets huvudmotiv visar all världens pilgrimer som tågar upp mot den helga staden och tillsammans symboliserar det kristliga livets mål – lovsången och frälsningen.
När kyrkan renoverades i början av 1900-talet var det konstnären Albert Eldh som också stod för det praktiska måleriet av kyrkans innertak, med hjälp av elever från Slöjdföreningens skola. När kyrkan åter genomgick en stor renovering i slutet av 1980-talet återställdes färgsättningen till utseendet på 1860-talet, men Albert Eldhs takmålerier hade tagits bort redan i slutet av 1930-talet.
Kyrkan orgel är ursprungligen från 1863, men har byggts om flera gånger. 1955 tillkom bland annat ett ryggpositiv som utformades efter ritningar av arkitekt Axel Forssén.
Kororgeln byggdes i slutet av 1950-talet för Sankt Matteus kapell på Västra kyrkogården, men flyttades 1981 till Carl Johans kyrka.
Votivskeppet skänktes till kyrkan 1950, och föreställer barken Örnen som byggdes på Kustens Varv 1877.
Kyrkan har två klockor som ringer till gudstjänst. Den större är skänkt av fru Christina Nordeman och bär inskriptionen ”Jag är en ´ljudande malm´ men bevare Herren en hvar, som min stämma hör,…”
Han hade när han ritade kyrkan här i Göteborg klara direktiv från kyrkobyggnadskommiten, som bland annat krävde att kyrkan utfördes: "helst efter tyska kyrkans yttre form", samt ”kyrkans mått bör bliva 64 alnar lång och 32 alnar bred invändigt”.
Det var inte den fösta kyrkan i Majorna. I början av 1700-talet hade en kyrklokal inrättats i ett förådshus vid Gamla Varvet, men i övrigt var invånarna i stadsdelen hänvisade till Örgryte kyrka, som var huvudkyrka i pastoratet. I slutet av 1700-talet fick församlingen tillstånd att gurka en materielbod på Mariebergs kyrkogård som provisorisk kyrkolokal, och församlingen kallade sig då också Mariebergs församling. Provisoriumet kom att vara i 40 år.
Torsdagen den 18 november 1824 lades grundstenen till "Den förenade kustförsamlingens kyrka". Församlingen bytte bara fyra år senare namn till Carl Johans församling. Grundstenen lades där det dåvarande altaret senare skulle resas, vid den norra långhusväggen. Och under stenen lades en blylåda i vilket det ”förvarades till minne för Efterverlden Ett Exemplar af allt i Sverige gångbart mynt”.
Våren 1826 påbörjades bygget på allvar och ett par månader senare revs församlingens tidigare kyrka, Mariebergskyrkan. Församlingens gudstjänster hölls under byggtiden i Majornas skolhus, men man stod plötsligt utan gudstjänstlokal efter att skolhuset brunnit ner samma sommar. Enligt traditionen skall då vinden på egendomen Marieberg provisoriskt ha inretts till predikolokal.
Sju murare och sju timmermänn jobbade tillsammans med byggmästare Lönnerberg, och dessutom kallades samtliga församlingsbor till att avlägga dagsverken vid kyrkobygget. Desom uteblev utan giltigt skäl fick betala böter – ”mansperson” 1 Rdr och ”fruntimmer” 32 skilling.
När kyrkan invigdes den första söndagen i advent 1826 var det den första permanenta kyrkan i stadsdelen Majorna.
Interiören var då dock inte färdig. Både altare och predikstol var provisoriska och dessutom var kyrkan inte målad invändigt. Detta skedde först 1840.
Kyrkan var ursprungligen utformad som en centralkyrka, med kyrkbänkarna vända mot kyrkans mitt, och och koret placerat vid den norra väggen. Kyrkan fick dock en mer traditionell utformning i början av 1860-talet när kyrkorummet byggdes om.
Exteriört fick Carl Johans kyrka sitt nuvarande utseende vid sekelskiftet 1900 efter ett ombyggnadsförslag av Göteborgsarkitekten Adrian Crispin Pettersson. Bland annat försågs då tornet med en kopparklädd lanternin.
I Carl Johans kyrkan som fått sitt namn efter kung Carl XIV Johan, finns bland annat en altartavla som ursprungligen fanns i den gamla Varvskyrkan.
Nattvardssilvret har inskriptionen ”Af Carl XIV Johan till Carl Johans Kyrka vid sitt Besök derstädes den 16 juli 1828”. Även en röd mässhake är en gåva av samme kung.
En skulpterad altartavla föreställer Himmelsfärden. Här finns också den gamla 1820 brunna Varvskyrkans altartavla, som troligen är en kopia av en flamländsk målare, eventuellt Anthonis van Dyck, som var elev till Rubens.
1913 skänkte konsulinnan Maria Ekman tre fönster med glasmosaikmålningar till församlingen.Fönstren tillverkades i Stockholm av Neumann & Vogel efter förlagor av konstnären Albert Eldh. Det norra korfönstret avbildar Jesu födelse. Det mellersta fönstret visar den törnekrönte Jesus i ett grekiskt kors och det södra korfönstret framställer Jesu uppståndelse.
Tack vare en donation invigdes ytterligare sex glasmosaikfönster 1932, komponerade av konstnären Albert Eldh. Fönstren utgör en serie med motiv från den svenska kyrkans historia. Fönsterserien börjar på den norra långhusväggen och avslutas på motstående vägg.
Det första fönstret anknyter till Göteborgsområdets historia och visar en bild av biskop Sankt Sigfrid som döper de hedniska göterna vid Orekrypta, vilket enligt berättartraditionen skall vara den plats där Örgryte gamla kyrka är uppförd. Målningen symboliserar också det kristna dopet.
Det andra fönstret visar den kristliga kärleken genom en framställning av Heliga Birgitta som hjälper digerdödens offer.
Det tredje fönstret symboliserar ordet och tron genom en målning där bibelöversättningen överlämnas till Gustav Vasa av bröderna Petri.
Bönen tydliggörs i den fjärde glasmålningen genom Gustav II Adolf som knäböjer vid landstigningen på den Europeiska kontinenten.
Det femte fönstret visar en sjömanspräst som delar ut nattvarden till en skara väderbitna sjöfarare, och det sista fönstrets huvudmotiv visar all världens pilgrimer som tågar upp mot den helga staden och tillsammans symboliserar det kristliga livets mål – lovsången och frälsningen.
När kyrkan renoverades i början av 1900-talet var det konstnären Albert Eldh som också stod för det praktiska måleriet av kyrkans innertak, med hjälp av elever från Slöjdföreningens skola. När kyrkan åter genomgick en stor renovering i slutet av 1980-talet återställdes färgsättningen till utseendet på 1860-talet, men Albert Eldhs takmålerier hade tagits bort redan i slutet av 1930-talet.
Kyrkan orgel är ursprungligen från 1863, men har byggts om flera gånger. 1955 tillkom bland annat ett ryggpositiv som utformades efter ritningar av arkitekt Axel Forssén.
Kororgeln byggdes i slutet av 1950-talet för Sankt Matteus kapell på Västra kyrkogården, men flyttades 1981 till Carl Johans kyrka.
Votivskeppet skänktes till kyrkan 1950, och föreställer barken Örnen som byggdes på Kustens Varv 1877.
Kyrkan har två klockor som ringer till gudstjänst. Den större är skänkt av fru Christina Nordeman och bär inskriptionen ”Jag är en ´ljudande malm´ men bevare Herren en hvar, som min stämma hör,…”
